02.29

Efter flera dagar dÄ allt kÀnts trasigt och fel och tÄrarna runnit alldeles för lÀtt sÄ lyckades den hÀr, halvregniga mÄndagen bli en riktigt fin dag. NÀr jag tÀnt nÄgra ljus i min lÀgenhet kom Cila förbi med en chipspÄse som vi Ät istÀllet för maten jag tinade pÄ golvvÀrmen i badrummet. Vi lyckades drömma oss ivÀg till sommaren och Sydamerika och sedan gjorde vi egna tolkningar av Gollum pÄ balkongen.

Ibland behövs det inte mer Àn sÄ för att mÄ bra.

20150317-023201.jpg

(David övertalade oss att skicka en snapchat till sin 50-Äriga kollega)

Advertisements

Kapitel av senaste Ă„ret.

Sist jag skrev ordentligt hade jag precis slutat gymnasiet och stod med en miljon tankar om framtiden i mitt huvud. Nu Àr de dÀr tankarna minnen som upplevts.

Sedan jag skrev sist har jag:

– Packat min kappsĂ€ck (eller mer typ, tre resvĂ€skor och flertalet IKEA-pĂ„sar) och flyttat till Oslo med mina fina vĂ€nner och kĂ€ra retards Mandy och Rebblar.

– Skapat mig ett helt liv hĂ€r.

IMG_4607

IMG_4583

– Bott i ett skitit kollektiv pĂ„ Oslos frĂ€msta adress för knarklangare. Ett helt underbart stĂ€lle dĂ€r rĂ„ttorna gömmer sig bakom soptunnorna och weedlukten vilar tungt över innergĂ„rden. DĂ€r disktravarna Ă€r meterhöga och brandlarmet vĂ€cker alla klockan halvt tvĂ„ pĂ„ natten nĂ€r nĂ„gon steker korv. Ett stĂ€lle dĂ€r det sitter en trevlig Göteborgare/halmstadare och spelar HĂ„kan till allsĂ„ng pĂ„ innergĂ„rden hela sommaren lĂ„ng. Ett stĂ€lle dĂ€r det flyttat in och ut hundratals ungdomar som blivit ens nĂ€ra vĂ€nner och ett stĂ€lle dĂ€r det Ă€r fest varje dag. Ett stĂ€lle dĂ€r man stĂ€ndigt hĂ„lls vaken av restaurangen 2 Kokkers vĂ€rdelösa musik natten lĂ„ng och aldrig vet om dagen avslutas med en basketmatch, nattpromenad eller gummibĂ„tsfylla.

IMG_4614
IMG_5855
IMG_5179

– Jobbat. Typ mest hela tiden. PĂ„ Lindex Karl Johan (gatan mellan slottet och Centralstationen) dĂ€r jag varit undertöysansvarlig, vilket pĂ„ svenska betyder att jag haft ansvar för deras underklĂ€dsavdelning. Vilket i stort sĂ€tt gĂ„r ut pĂ„ att vara snĂ€ll mot norska damer i alla Ă„ldrar iklĂ€dda BH:ar. Haha, eller nja. Men trivts har jag gjort i alla fall. Och sĂ„ har jag jobbat extra pĂ„ Espresso House, dĂ€r jag improviserar ihop lattar och cappuccinos. Och Ă€r extremt trevlig och speedad eftersom jag inte klarar av att dricka ens en halv latte utan att gĂ„ pĂ„ högvarv.

– Hittat kĂ€rleken i den finaste kille jag nĂ„gonsin sett, David, en gotlĂ€nning som flyttat till fastlandet och Ă€ven han, som av en slump, flyttat in tvĂ„ trappor ner i mitt skitna kollektiv. NĂ€r man Ă€r kĂ€r och lycklig gĂ„r tiden fort, och vi har redan hunnit vara tillsammans i över ett Ă„r. Ena dagen springer man upp och ner för trappor och bĂ€r tĂ€cken och kuddar, iklĂ€dd blommiga kalsonger och kĂ€ngor, andra dagen har man tydligen lyckats flytta ihop. SĂ„ nu bor vi tillsammans i en etta (som jag lite optimistiskt vill kalla en tvĂ„a). Det Ă€r i alla fall min första egna lĂ€genhet. En helt underbar lĂ€genhet dĂ€r jag inte alls fĂ„r plats med alla mina klĂ€der eller böcker, men kan mata ankor som flyter förbi pĂ„ vattnet utanför, sĂ„ jag Ă€r nöjd Ă€ndĂ„, Ă€ven fast jag Ă€r rĂ€dd för fĂ„glar.

IMG_0618

– Men framförallt har det hĂ€r stĂ€llet gett mig nĂ„got alldeles speciellt. Jag har lĂ€rt kĂ€nna en helt ny familj. En fin spretig familj med Apor dĂ€r inte en enda mĂ€nniska Ă€r lik den andra. Men vi lyckades bo tillsammans över 16 personer och trivas sĂ„ bra ihop att varje dag var den bĂ€sta man varit med om. SĂ„ mĂ„nga personer, frĂ„n olika stĂ€llen i landet som levt helt skilda liv, lyckades hitta varandra och bli en familj. Vardagen med mina Apor Ă€r bland det bĂ€sta jag upplevt. Att ha en ”liten” mysfrukost pĂ„ tio personer dĂ€r nĂ„gon lagar frukost, en glutenallergiker inte tĂ„l nĂ„gonting och en tredje person Ă€r alldeles för bakis för att Ă€ta. Men samtidigt sitter vi dĂ€r allihopa och bara trivs med varandra och tillvaron. Alla sjuka fester som slutat med konfetti i hela rummet, eller en stulen fĂ„tölj eller en toasits utslĂ€ngd genom fönstret pĂ„ fjĂ€rde vĂ„ningen. Alla underbara mĂ€nniskor som man delat sitt liv med. Att sitta uppe helt nykter och diskutera kommunism klockan halv sex pĂ„ morgonen. Eller att klĂ€ttra upp pĂ„ tak lite hĂ€r och var. Eller bli avbruten mitt i en fest av poliser med plexiglassköldar. Eller alla gĂ„nger vi bara köpte en vinbox var och sĂ„g vart kvĂ€llen tog oss. Eller ha ett longboard-race pĂ„ Brugata, liggandes pĂ„ mage pĂ„ brĂ€dan, precis nĂ€r stammisbarernas uteserveringar öppnat. Minnena Ă€r oĂ€ndliga och sĂ„ fina med den familj som kĂ€nner mig allra bĂ€st.

IMG_5402 copy

IMG_5119 copy

IMG_2152

IMG_4527 copyIMG_4503 copy

IMG_7175 copy

IMG_3893

Under mitt senaste Är har jag ocksÄ hunnit med: oklara indiska modeaftonar (dÀr det finns gratis mat och bubbel!), trÀffa och bo med en Crazy Cat Lady (som kidnappat en katt pÄ riktigt), vurpat pÄ longboard och kommit sönderslagen till jobbet dagen dÀrpÄ, oÀndliga nattliga promenader till mitt vattenfall i Lökka, blivit utslÀngd frÄn en konsert (för att jag varit för lugn) och Äkt hem i kundvagn, varit i Thailand pÄ pensionÀrssemester och blivit buddys med en dövstum majskolvsgubbe, jagat Amanda runt hela mataffÀren med en fisk i högsta hugg, suttit och pussats uppe i ett trÀd över en Ä, blivit förolÀmpad pÄ stockholmska av en skÄning, att spilla varm choklad pÄ en hundvalp jag mötte i en park, jobba nÄgra 15-timmarspass, mycket parkhÀng med sushi eller pizzor med flugor pÄ i Sofienbergsparken, bo i ett rum med sÄ mycket klÀder pÄ golvet att det kunde ligga ett lik dÀr utan att man skulle mÀrka det, stÄtt och grÄtit pÄ en tÄgstation dÄ tvÄ kÀra vÀnner Äkt till Australien och skrattat fem minuter senare dÄ en annan vÀn kommer springande i pyjamas.

Minnena Àr oÀndliga. Och sÄ fina. Och ibland trista. Typ sÄ som livet Àr.

Ibland kan man beskriva ett och ett halvt Ă„r utan att berĂ€tta nĂ„gonting alls.

Ibland sÄ lyckas vardagen vara sÄ intressant sÄ att varje dag blir ett litet Àventyr. Ibland sÄ kan man vara helt upptagen med att göra ingenting alls. Ibland sÄ tickar klockan ivÀg sÄ snabbt att din morgon helt plötsligt Àr kvÀll. Ibland sÄ snubblar man och ramlar pÄ helt rÀtt stÀlle. Ibland sÄ försover man sig men orkar ÀndÄ inte gÄ upp. Ibland sÄ kan ett steg i fel riktning vara första steget i rÀtt riktning. Ibland sÄ kan sÀttet du levde din gÄrdag pÄ vara tusen mil ifrÄn morgondagen. Ibland sÄ vÀgrar man röra sig en millimeter. Ibland sÄ kan hela ditt liv Àndras pÄ en sekund eller ett Är eller en evighet.

Man vet aldrig riktigt. För ibland sÄ kan livet svÀnga Ät helt motsatta hÄllet Àn du planerade.

Senaste ett och ett halvt Äret av mitt liv sÄ har livet svÀngt, gjort volter, stannat och gÄtt extremt fort. Det har bytt trygghet, hus och familj. Jag har tappat bort lite av den dÀr personen jag brukade vara, hittat lite mer av personen jag kommer att bli och upptÀckt att allt alltid kommer att förÀndras.

Det Ă€r förĂ€ndringarna som gör att vi lever, det tror jag pĂ„. Och pĂ„ samma sĂ€tt som tiden gĂ„r, som dagarna blir ljusare och trĂ€den fĂ„r löv pĂ„ grenarna sĂ„ mĂ„ste Ă€ven vi stĂ€ndigt Ă€ndras. Ändra humör, utseende, kĂ€nslor, tankar och uppfattningar. Det Ă€r upplevelser som skapar mĂ€nniskor, och upplevelser har jag fĂ„tt mĂ„nga av.

Och det Àr sÀkert dÀrför jag kÀnt en dragningskraft till orden sÄ lÀnge nu. Jag vill skriva för att minnas den jag en gÄng var och livet sÄ som det kÀndes, dÄ innan den dÀr volten. SÄ jag tÀnkte börja formulera ord, meningar och stycken igen. Med texter och bilder vill jag fÄnga mina upplevelser och tankar och kÀnslor sÄ att jag inte glömmer bort dem. Ni Àr vÀlkomna ni med, till att ta en liten tjuvtitt in i mitt liv.

___
Se det hÀr som att jag Àr tillbaka pÄ min helt okÀnda blogg efter en bloggpaus pÄ ett och ett halvt Är. Förhoppningsvis ska det bli lite mer frekvent uppdatering nu, för jag har en miljon ord jag mÄste fÄ ur mig.  LÀs gÀrna igenom arkivet men tÀnk pÄ att allt skrivet dÀr skrevs för lÀngesedan. KÀrlek och respekt!

LĂ€get nu.

Jag som trodde att jag skulle ha all tid i vÀrlden (tre veckor i alla fall) att chilla pÄ livet och njuta av slutet av sommarlovet i Göteborg, men tji fick jag. För fick veta i mÄndags att jag fÄtt ett jobb i Oslo och de vill ha upp mig pÄ direkten, vilket sÄklart Àr jÀtteroligt, men fatta stressen jag upplever just nu!

Har bjudit in de jag tycker bÀst om ikvÀll och tÀnkte dricka öl och Àta pizza, och sedan ska jag Àgna natten Ät att panikpacka. Vi fÄr se hur det hÀr Àventyret gÄr, har bokat en buss som Àr framme i Oslo 10.10 pÄ onsdag. Jag har inte ens befunnit mig i staden innan, vet inte vart jag ska bo eller jobba och kÀnner knappt nÄgon som bor dÀr. Tanken var ju att jag skulle flytta med Amanda och Rebecka i september. Men allt löser sig sÀkert, det brukar göra det.

Hej Göteborg!

I skrivande stund har jag packat resvĂ€skan och har bara min sista dagsljusa kvĂ€ll kvar framför mig. NorrlandĂ€ventyret Ă€r slut och Ă€ntligen ska jag Ă„ka hem till Göteborg! Åh vad staden Ă€r saknad, kĂ€nns som jag varit i exil för lĂ€nge nu.

I ren lÀngtan googlade jag lite pÄ Göteborg bara för att se vad jag kan hitta pÄ de sista veckorna dÀr och hittade en massa reseguider om Sveriges bÀsta stad. Bland annat tipsade mÄnga om caféet/skivaffÀren Dirty Records och pingisklubben pÄ Pustervik, har ju velat gÄ till bÄda stÀllena jÀttelÀnge, sÄ jag fÄr ju passa pÄ nu.

Taggen för Way Out West Àr pÄ topp ocksÄ! Ska jobba hela dagarna tyvÀrr, men jag tror jag kan traska omkring lite pÄ festivalomrÄdet samtidigt ÀndÄ. Och framför allt: gÄ pÄ klubbspelningarna! Har inte alls bestÀmt mig för vilka, men det ska nog lösa sig. Tyckte det var grymt att de bokade Graveyard i sista sekunden ocksÄ, sÄ de stÄr högt upp pÄ listan.

PÄ tal om Göteborg förresten, hittade denna utmÀrkta tumblrn i sökandet. Det stÀmmer nÀstan lite för bra ibland! http://whenyouliveingothenburg.tumblr.com/

WHEN YOU PASS THROUGH NORDSTAN AFTER THE SHOPS HAVE CLOSED

 

WHEN THE GOLDEN BOY RELEASES A NEW ALBUM

image

image

 

HOW PEOPLE DANCE AT JAZZHUSET

Smiter till grannlandet

Hej mÀnniskor!
Är osĂ€ker pĂ„ om alla vet om mina höstplaner, sĂ„ jag kan ju förtydliga lite efter förregĂ„rs Ă„ngest-post om framtiden.

Tanken Ă€r att jag flyttar till Oslo i Norge om en mĂ„nad. Med mig tar jag mina vapendragare och kĂ€ra retards Rebecka och Amanda, och vi tĂ€nkte leva i nĂ„got sketet kollektiv dĂ€r dammtussarna flödar och frĂ€mmande mĂ€nniskor Ă€ter upp vĂ„ra flingor. Till vardags tĂ€nker jag jobba pĂ„ antingen ett cafĂ© eller en klĂ€daffĂ€r (oroa er inte, jag har en fot inne alla redan!), och pĂ„ helgerna tĂ€nkte jag dricka billig flaköl frĂ„n Sverige. Och dĂ„ vet jag att ni stĂ€ller er frĂ„gan “Varför ska hon flytta till Norge, kan inte stolpskottet göra det samma i Sverige?”

Well, hÀr har vi min lilla förklaring till varför jag vill flytta till Oslo, formaterat i en fin liten lista:
– Jag vill flytta hemifrĂ„n
Mest av den simpla anledningen att jag mÄste börja ta lite ansvar för mig sjÀlv. Jag blir illa tvungen att lÀra mig laga mat för att inte svÀlta.

– FĂ„ en ny stad att upptĂ€cka
TÀnker det som miljöombyte light att flytta till ett land dÀr i princip pratar svenska och spelar Gyllene Tider pÄ radion.

– Jag vill jobba ihop lite pengar till en lĂ€ngre resa
Vet inte vart, nÀr eller hur Ànnu. Men jag har mina idéer.

– Norska Ă€r mysigaste sprĂ„ket i vĂ€rldshistorien

– Vill ha lite Ă€ventyr, det gör inget att allt kommer att bli kaos
Ska jag vara Àrlig sÄ Àr det vÀl mest för att fÄ lite variation i vardagen. Jag vill ha förÀndring! Vi fÄr se hur lÀnge jag stannar, jag har ingen aning och det kÀnns förvÄnande skönt.

SĂ„, dĂ€r har vi nĂ„gra anledningar till varför jag stĂ€ller in siktet pĂ„ grannlandet om en mĂ„nad. Ångesten Ă€r borta och nu Ă€r jag mig mest pepp, det kommer att bli jĂ€vligt roligt!

NĂ€r vĂ€rlden rör sig för fort

Det kÀnns annorlunda nu. Den dÀr rastlösheten som lever i mig och  fÄr mig att vrida och vÀnda nÀr jag ska sova pÄ natten och fÄr mig att gÄ med snabba steg nÀr jag ska nÄgonstans har Àndrats. Inte försvunnit, men dÀmpats. Den har istÀllet ersatts med nÄgot annat, nÄgot som jag inte Àr van vid.

Viljan att stÄ still. Att inte röra sig framÄt. Att inte Äka i en bil utan bromsar i hundra kilometer i timmen. Att lÄta allt vara som det Àr. Livet gÄr för fort nu, och jag hinner inte riktigt med. Det Àr stora och lÄnga steg som mÄste tas och jag kÀnner mig inte redo. Helst vill jag stanna stanna kvar i tryggheten. KÀnna sÀkerheten i min tillvaro. StÄ still pÄ samma stÀlle, eller gÄ baklÀnges.

Jag vill stanna kvar i tryggheten ett tag till. KÀnna att jag vet svaret pÄ alla frÄgor. Ha allt det bekanta runt omkring mig.

Det gÄr inte, jag vet det. Allt förÀndras hela tiden. Men om jag kanske tar med mig en liten del av tryggheten ut i framtiden? Lite gammalt och bekant fÄr blanda sig med det nya och okÀnda. Inse att saker förÀndras till det bÀttre. FÄ mig sjÀlv att förstÄ att jag egentligen bara skapar en ny sÀker tillvaro.

Om inte annat sÄ kommer sÀkert rastlösheten tillbaka och drar med mig ut i Àventyret som kallas livet.

– Funderingar frĂ„n en nittonĂ„rig mĂ€nniska
som snart ska flytta hemifrÄn

tumblr_mh0c0nXQE51rbl6kjo1_500_large