02.29

Efter flera dagar då allt känts trasigt och fel och tårarna runnit alldeles för lätt så lyckades den här, halvregniga måndagen bli en riktigt fin dag. När jag tänt några ljus i min lägenhet kom Cila förbi med en chipspåse som vi åt istället för maten jag tinade på golvvärmen i badrummet. Vi lyckades drömma oss iväg till sommaren och Sydamerika och sedan gjorde vi egna tolkningar av Gollum på balkongen.

Ibland behövs det inte mer än så för att må bra.

20150317-023201.jpg

(David övertalade oss att skicka en snapchat till sin 50-åriga kollega)

Advertisements

Kapitel av senaste året.

Sist jag skrev ordentligt hade jag precis slutat gymnasiet och stod med en miljon tankar om framtiden i mitt huvud. Nu är de där tankarna minnen som upplevts.

Sedan jag skrev sist har jag:

– Packat min kappsäck (eller mer typ, tre resväskor och flertalet IKEA-påsar) och flyttat till Oslo med mina fina vänner och kära retards Mandy och Rebblar.

– Skapat mig ett helt liv här.

IMG_4607

IMG_4583

– Bott i ett skitit kollektiv på Oslos främsta adress för knarklangare. Ett helt underbart ställe där råttorna gömmer sig bakom soptunnorna och weedlukten vilar tungt över innergården. Där disktravarna är meterhöga och brandlarmet väcker alla klockan halvt två på natten när någon steker korv. Ett ställe där det sitter en trevlig Göteborgare/halmstadare och spelar Håkan till allsång på innergården hela sommaren lång. Ett ställe där det flyttat in och ut hundratals ungdomar som blivit ens nära vänner och ett ställe där det är fest varje dag. Ett ställe där man ständigt hålls vaken av restaurangen 2 Kokkers värdelösa musik natten lång och aldrig vet om dagen avslutas med en basketmatch, nattpromenad eller gummibåtsfylla.

IMG_4614
IMG_5855
IMG_5179

– Jobbat. Typ mest hela tiden. På Lindex Karl Johan (gatan mellan slottet och Centralstationen) där jag varit undertöysansvarlig, vilket på svenska betyder att jag haft ansvar för deras underklädsavdelning. Vilket i stort sätt går ut på att vara snäll mot norska damer i alla åldrar iklädda BH:ar. Haha, eller nja. Men trivts har jag gjort i alla fall. Och så har jag jobbat extra på Espresso House, där jag improviserar ihop lattar och cappuccinos. Och är extremt trevlig och speedad eftersom jag inte klarar av att dricka ens en halv latte utan att gå på högvarv.

– Hittat kärleken i den finaste kille jag någonsin sett, David, en gotlänning som flyttat till fastlandet och även han, som av en slump, flyttat in två trappor ner i mitt skitna kollektiv. När man är kär och lycklig går tiden fort, och vi har redan hunnit vara tillsammans i över ett år. Ena dagen springer man upp och ner för trappor och bär täcken och kuddar, iklädd blommiga kalsonger och kängor, andra dagen har man tydligen lyckats flytta ihop. Så nu bor vi tillsammans i en etta (som jag lite optimistiskt vill kalla en tvåa). Det är i alla fall min första egna lägenhet. En helt underbar lägenhet där jag inte alls får plats med alla mina kläder eller böcker, men kan mata ankor som flyter förbi på vattnet utanför, så jag är nöjd ändå, även fast jag är rädd för fåglar.

IMG_0618

– Men framförallt har det här stället gett mig något alldeles speciellt. Jag har lärt känna en helt ny familj. En fin spretig familj med Apor där inte en enda människa är lik den andra. Men vi lyckades bo tillsammans över 16 personer och trivas så bra ihop att varje dag var den bästa man varit med om. Så många personer, från olika ställen i landet som levt helt skilda liv, lyckades hitta varandra och bli en familj. Vardagen med mina Apor är bland det bästa jag upplevt. Att ha en ”liten” mysfrukost på tio personer där någon lagar frukost, en glutenallergiker inte tål någonting och en tredje person är alldeles för bakis för att äta. Men samtidigt sitter vi där allihopa och bara trivs med varandra och tillvaron. Alla sjuka fester som slutat med konfetti i hela rummet, eller en stulen fåtölj eller en toasits utslängd genom fönstret på fjärde våningen. Alla underbara människor som man delat sitt liv med. Att sitta uppe helt nykter och diskutera kommunism klockan halv sex på morgonen. Eller att klättra upp på tak lite här och var. Eller bli avbruten mitt i en fest av poliser med plexiglassköldar. Eller alla gånger vi bara köpte en vinbox var och såg vart kvällen tog oss. Eller ha ett longboard-race på Brugata, liggandes på mage på brädan, precis när stammisbarernas uteserveringar öppnat. Minnena är oändliga och så fina med den familj som känner mig allra bäst.

IMG_5402 copy

IMG_5119 copy

IMG_2152

IMG_4527 copyIMG_4503 copy

IMG_7175 copy

IMG_3893

Under mitt senaste år har jag också hunnit med: oklara indiska modeaftonar (där det finns gratis mat och bubbel!), träffa och bo med en Crazy Cat Lady (som kidnappat en katt på riktigt), vurpat på longboard och kommit sönderslagen till jobbet dagen därpå, oändliga nattliga promenader till mitt vattenfall i Lökka, blivit utslängd från en konsert (för att jag varit för lugn) och åkt hem i kundvagn, varit i Thailand på pensionärssemester och blivit buddys med en dövstum majskolvsgubbe, jagat Amanda runt hela mataffären med en fisk i högsta hugg, suttit och pussats uppe i ett träd över en å, blivit förolämpad på stockholmska av en skåning, att spilla varm choklad på en hundvalp jag mötte i en park, jobba några 15-timmarspass, mycket parkhäng med sushi eller pizzor med flugor på i Sofienbergsparken, bo i ett rum med så mycket kläder på golvet att det kunde ligga ett lik där utan att man skulle märka det, stått och gråtit på en tågstation då två kära vänner åkt till Australien och skrattat fem minuter senare då en annan vän kommer springande i pyjamas.

Minnena är oändliga. Och så fina. Och ibland trista. Typ så som livet är.

Ibland kan man beskriva ett och ett halvt år utan att berätta någonting alls.

Ibland så lyckas vardagen vara så intressant så att varje dag blir ett litet äventyr. Ibland så kan man vara helt upptagen med att göra ingenting alls. Ibland så tickar klockan iväg så snabbt att din morgon helt plötsligt är kväll. Ibland så snubblar man och ramlar på helt rätt ställe. Ibland så försover man sig men orkar ändå inte gå upp. Ibland så kan ett steg i fel riktning vara första steget i rätt riktning. Ibland så kan sättet du levde din gårdag på vara tusen mil ifrån morgondagen. Ibland så vägrar man röra sig en millimeter. Ibland så kan hela ditt liv ändras på en sekund eller ett år eller en evighet.

Man vet aldrig riktigt. För ibland så kan livet svänga åt helt motsatta hållet än du planerade.

Senaste ett och ett halvt året av mitt liv så har livet svängt, gjort volter, stannat och gått extremt fort. Det har bytt trygghet, hus och familj. Jag har tappat bort lite av den där personen jag brukade vara, hittat lite mer av personen jag kommer att bli och upptäckt att allt alltid kommer att förändras.

Det är förändringarna som gör att vi lever, det tror jag på. Och på samma sätt som tiden går, som dagarna blir ljusare och träden får löv på grenarna så måste även vi ständigt ändras. Ändra humör, utseende, känslor, tankar och uppfattningar. Det är upplevelser som skapar människor, och upplevelser har jag fått många av.

Och det är säkert därför jag känt en dragningskraft till orden så länge nu. Jag vill skriva för att minnas den jag en gång var och livet så som det kändes, då innan den där volten. Så jag tänkte börja formulera ord, meningar och stycken igen. Med texter och bilder vill jag fånga mina upplevelser och tankar och känslor så att jag inte glömmer bort dem. Ni är välkomna ni med, till att ta en liten tjuvtitt in i mitt liv.

___
Se det här som att jag är tillbaka på min helt okända blogg efter en bloggpaus på ett och ett halvt år. Förhoppningsvis ska det bli lite mer frekvent uppdatering nu, för jag har en miljon ord jag måste få ur mig.  Läs gärna igenom arkivet men tänk på att allt skrivet där skrevs för längesedan. Kärlek och respekt!

Läget nu.

Jag som trodde att jag skulle ha all tid i världen (tre veckor i alla fall) att chilla på livet och njuta av slutet av sommarlovet i Göteborg, men tji fick jag. För fick veta i måndags att jag fått ett jobb i Oslo och de vill ha upp mig på direkten, vilket såklart är jätteroligt, men fatta stressen jag upplever just nu!

Har bjudit in de jag tycker bäst om ikväll och tänkte dricka öl och äta pizza, och sedan ska jag ägna natten åt att panikpacka. Vi får se hur det här äventyret går, har bokat en buss som är framme i Oslo 10.10 på onsdag. Jag har inte ens befunnit mig i staden innan, vet inte vart jag ska bo eller jobba och känner knappt någon som bor där. Tanken var ju att jag skulle flytta med Amanda och Rebecka i september. Men allt löser sig säkert, det brukar göra det.

Hej Göteborg!

I skrivande stund har jag packat resväskan och har bara min sista dagsljusa kväll kvar framför mig. Norrlandäventyret är slut och äntligen ska jag åka hem till Göteborg! Åh vad staden är saknad, känns som jag varit i exil för länge nu.

I ren längtan googlade jag lite på Göteborg bara för att se vad jag kan hitta på de sista veckorna där och hittade en massa reseguider om Sveriges bästa stad. Bland annat tipsade många om caféet/skivaffären Dirty Records och pingisklubben på Pustervik, har ju velat gå till båda ställena jättelänge, så jag får ju passa på nu.

Taggen för Way Out West är på topp också! Ska jobba hela dagarna tyvärr, men jag tror jag kan traska omkring lite på festivalområdet samtidigt ändå. Och framför allt: gå på klubbspelningarna! Har inte alls bestämt mig för vilka, men det ska nog lösa sig. Tyckte det var grymt att de bokade Graveyard i sista sekunden också, så de står högt upp på listan.

På tal om Göteborg förresten, hittade denna utmärkta tumblrn i sökandet. Det stämmer nästan lite för bra ibland! http://whenyouliveingothenburg.tumblr.com/

WHEN YOU PASS THROUGH NORDSTAN AFTER THE SHOPS HAVE CLOSED

 

WHEN THE GOLDEN BOY RELEASES A NEW ALBUM

image

image

 

HOW PEOPLE DANCE AT JAZZHUSET

Smiter till grannlandet

Hej människor!
Är osäker på om alla vet om mina höstplaner, så jag kan ju förtydliga lite efter förregårs ångest-post om framtiden.

Tanken är att jag flyttar till Oslo i Norge om en månad. Med mig tar jag mina vapendragare och kära retards Rebecka och Amanda, och vi tänkte leva i något sketet kollektiv där dammtussarna flödar och främmande människor äter upp våra flingor. Till vardags tänker jag jobba på antingen ett café eller en klädaffär (oroa er inte, jag har en fot inne alla redan!), och på helgerna tänkte jag dricka billig flaköl från Sverige. Och då vet jag att ni ställer er frågan “Varför ska hon flytta till Norge, kan inte stolpskottet göra det samma i Sverige?”

Well, här har vi min lilla förklaring till varför jag vill flytta till Oslo, formaterat i en fin liten lista:
– Jag vill flytta hemifrån
Mest av den simpla anledningen att jag måste börja ta lite ansvar för mig själv. Jag blir illa tvungen att lära mig laga mat för att inte svälta.

– Få en ny stad att upptäcka
Tänker det som miljöombyte light att flytta till ett land där i princip pratar svenska och spelar Gyllene Tider på radion.

– Jag vill jobba ihop lite pengar till en längre resa
Vet inte vart, när eller hur ännu. Men jag har mina idéer.

– Norska är mysigaste språket i världshistorien

– Vill ha lite äventyr, det gör inget att allt kommer att bli kaos
Ska jag vara ärlig så är det väl mest för att få lite variation i vardagen. Jag vill ha förändring! Vi får se hur länge jag stannar, jag har ingen aning och det känns förvånande skönt.

Så, där har vi några anledningar till varför jag ställer in siktet på grannlandet om en månad. Ångesten är borta och nu är jag mig mest pepp, det kommer att bli jävligt roligt!

När världen rör sig för fort

Det känns annorlunda nu. Den där rastlösheten som lever i mig och  får mig att vrida och vända när jag ska sova på natten och får mig att gå med snabba steg när jag ska någonstans har ändrats. Inte försvunnit, men dämpats. Den har istället ersatts med något annat, något som jag inte är van vid.

Viljan att stå still. Att inte röra sig framåt. Att inte åka i en bil utan bromsar i hundra kilometer i timmen. Att låta allt vara som det är. Livet går för fort nu, och jag hinner inte riktigt med. Det är stora och långa steg som måste tas och jag känner mig inte redo. Helst vill jag stanna stanna kvar i tryggheten. Känna säkerheten i min tillvaro. Stå still på samma ställe, eller gå baklänges.

Jag vill stanna kvar i tryggheten ett tag till. Känna att jag vet svaret på alla frågor. Ha allt det bekanta runt omkring mig.

Det går inte, jag vet det. Allt förändras hela tiden. Men om jag kanske tar med mig en liten del av tryggheten ut i framtiden? Lite gammalt och bekant får blanda sig med det nya och okända. Inse att saker förändras till det bättre. Få mig själv att förstå att jag egentligen bara skapar en ny säker tillvaro.

Om inte annat så kommer säkert rastlösheten tillbaka och drar med mig ut i äventyret som kallas livet.

– Funderingar från en nittonårig människa
som snart ska flytta hemifrån

tumblr_mh0c0nXQE51rbl6kjo1_500_large

Brighton

Fick just den här låten skickad till mig av en fin människa.
Det är den mysigaste låten jag hört på länge. Så underbar, rakt igenom. Och det skadar inte att låtens namn är en stad i England jag velat åka till i flera år.
Tydligen är det en mattelärare från USA som gjort låten själv.

Nu ska jag lyssna på låten hela kvällen och drömma mig bort till Brighton.

You can't choose what stays and what fades away
midnight in her eyes
Fotos - Google+

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Det började med att jag skulle kolla in några band som ska spela på Way Out West. Tre timmar senare slutar det med att jag har flera nya favoritband och ingen av dem har något alls att göra med Way Out West.

Brukar kunna bli sådär när man sitter själv vid Spotify och känner sig lite inspirerad. Det här är i alla fall de jag fastnade för.

General Fiasco
Funeral Party
Lissi Dancefloor disaster
The Menzingers
Satellite Storries
The Enemy
The Futureheads
SKATERS
French Films

Såg precis att Lissi Dancefloor Disaster spelar på något event på Brewhouse i Göteborg i slutet av månaden också, perfekt. Tror förövrigt att jag såg French Films på Hultsfred förra året också, men är inte helt säker.  Men den nya besatthetslåten är helt klart Yeah Yeah Yeahs – “Date with the night”. Vet inte vart jag ska ta vägen när jag hör den, blir typ kåt och vill göra något farligt när den spelas. Bra eller dåligt? Jag kan inte ens avgöra.

Way Out West

Det blev ingen riktig festival för mig i sommar eftersom majoriteten av mina vänner inte fattat charmen med att vara full, inte duscha och se på konserter i tre dagar. Men i slutet av sommaren så ska jag i alla fall jobba på Way Out West. Till skillnad från förra året då jag var funktionär så kommer jag att få betalt i år också, och det är ju ett litet plus. Sedan hoppas jag kunna smita iväg och se åtminstone några konserter också. Tyvärr är jag antagligen för o-indie med för lite hipsterblod i mina ådror, men jag känner knappt igen några artister i årets lineup. Men ska försöka lyssna in mig lite och se om det finns något jag absolut inte kan missa.
De jag vet att jag vill se är i alla fall:

Shout Out Louds, Haim (grymt nytt band med bara tjejer från Kalifornien), Local Natives, The Knife, Of monters and men och James Blake.

Fast om jag ska vara ärlig så går jag på känsla med de tre sista, TROR i alla fall att jag gillar dem, haha. På tal om Way Out West förresten, eftersom jag var med i dekorationsgruppen som funktionär förra året med alla konstnärstyper och dessutom har gått tre år med inriktningen Industriell Design så kan jag inte låta bli att ÄLSKA Way Out Wests grafiska profil. Gillar idén att de förnyar sig varje år, men att de ändå håller stenhårt på sin galet snygga logga som tydligt anknyter till deras miljöprofil. Tror designen och presentationen av festivalen är det som gjort den till en av de mest omtalade och hajpade festivalerna i norra Europa. Kolla bara dessa bilder!

way out west 2013Årets manetinspirerade tema i starka, ljusa färger ser hur grymt ut som helst.



2012 körde de på kristaller i grönt, rött och blått. Vet inte ens hur många dekorationer av olika slag jag gjorde på det här temat, men festivalen blev hur snygg som helst. Grymt kreativa själar som jobbar där alltså!



2011 var det papegojafjädrar som gäller. Hur stört effektfullt blir inte kontrasten med den svartvita bilden på Robyn?!