Anchorage, Alaska. Det är där min bästa vän bor. Det är många mil och en Atlant mellan oss. Cecilia flyttade till USA för fem månader sedan och kommer inte hem förrän om ytterligare fem. Att känna att det hela tiden saknas något och att ingen riktigt förstår att något är fel, den känslan har jag vant mig vid.

Jag är bra på att förtränga saker. Är något jobbigt så stänger jag bara av. Känslor håller jag gärna på avstånd, det är enklare så. Men när Cecilia ringde och berättade att hon skulle lämna landet om fyra dagar så gick det inte längre. Och just där, någonstans mellan att jag var glad för hennes skull och chockad över att hon hamnade på Alaska så brast det. Paniken spred sig: jag skulle inte träffa min bästa vän på ett år.

De följande dagarna var hysteriska. Inte för tjejen som skulle lämna landet, familjen och vännerna bakom sig, nej nej, hon är ju hur stark som helst, utan för vännen som inte kunde höra orden Alaska, USA eller Cecilia utan att bryta ihop. Jag grät seriöst varannan timme. Minst. Tror aldrig någonsin jag har varit så instabil som jag var den veckan.

Men när hon väl åkt försvann paniken. Det var inte så farligt, världen gick inte under – någon saknades alltid, visst, men jag visste att jag ändå hade henne kvar. Men det är klart att jag saknar henne, mer än någon verkar förstå. All tid som jag brukade spendera med henne är plötsligt tom och ingen finns riktigt där för mig på samma sätt. Att gå från att pratas vid varje dag och träffas flera gånger i veckan till att prata i Skype någon gång varannan vecka är inte lätt. Speciellt när det finns vissa saker som är omöjliga att prata om när den andra personen sitter på andra sidan jorden (du vet vad jag menar Cecilia).

Det är svårt att beskriva känslan av att sakna någon. Något fattas helt enkelt. I Cecilias fall så fattas en person som högljutt dansar omkring och sjunger, en person som kan driva med mig så att jag ramlar av stolen av skratt, en person som alltid säger vad hon tycker och alltid finns där. Det fattas helt enkelt en person som är väldigt viktig för mig.

Cecilia i ett nötskal. Hur kan man inte älska denna människa?!

Advertisements