Den länge efterlängtade värmen kom äntligen idag. Den första sommarvärmen får folk att krypa ut från det mörka, djupa hålet man befunnit sig i hela vintern. Solen värmer ens kalla hjärtan och man börjar hoppas igen. Hoppas på bättre tider. Hoppas på fler lyckliga dagar.

Solglasögon överallt. Korta blommiga klänningar till brunbrända ben. Killar i linnen. Ett par slitna jeansshorts. Folk på cyklar. Kepsar. Hundratals människor som slår sig ner i gräset längs med vattnet. Ölburkar. Vin i plastmuggar. Uteserveringar fyllda med folk. Ett gammalt par som ler och håller varandra i handen. Någon som släpat med sig en gitarr. En longboard rullar förbi.

Jag blir lika förvånad varje år av att alla är så jävla fina. Och lyckliga. Alla problem bleknar liksom bort när solen värmer ens hud. Kvar blir bara ett leende på läpparna.

_______

Efter att ha gjort den officiellt sista uppgiften under min gymnasietid blev det spontanfika med en ovanligt sofistikerad Julia i en park. Det pratades Paris och politik, och ett och annat Barcelona-minne.

På kvällen fick jag en idé som var för bra för att ignorera, så jag och pappa cyklade  runt hela Göteborgsvarvet i sommarkvällen. Älskar att cykla inne i stan, man får så mycket energi från omgivningen. Kan inte ens beskriva hur fint sträckan Lindholmen – Sannegården – Eriksberg var, helt klar några av Göteborgs finaste platser. Älskar denna stad i skymningen. Vattenpaus blev det vid pingvinerna i Slottskogen.

Nu ligger jag i en hängmatta under ett blommande körsbärsträd och lyssnar på hela “The ’59 Sound”-skivan. Kan inte ens beskriva hur mycket jag trivs med livet.


Lindholmen på natten

Advertisements