Month: May 2013

Är så rastlös så jag snart exploderar

Vill skrika, slå, hoppa, dansa, springa och klättra. Helst allt samtidigt.

Vill sitta med en ljummen öl och vara alldeles för lättklädd för sommarnatten. Vill nynna på någon låt höra alla andra instämma. Vill stå i ett hav av människor och höra musiken djupt i hjärtat. Vill sitta i ett trångt festivaltält och prata med främlingar. Vill cykla fort och klättra högt. Just nu vill jag bara att något ska hända.

Har varit så fruktansvärt rastlös hela kvällen. Inte världens bästa när man är hemma och familjen var trött och gick och la sig tidigt. Gick i alla fall ut med vovven på en långpromenad (med några impulsiva 100-meterslopp) och fick ut i alla fall lite av den oändliga energin jag verkar ha ikväll. Har legat i hängmattan en stund nu också. Ni kan hitta mig där hela sommaren, tror jag flyttar ut i trädgården.

Låten som är mitt liv idag är “The Backseat” med The Gaslight Anthem.

“You know the summer always brought it, that wild and reckless breeze”

 

Advertisements

Energi

Den länge efterlängtade värmen kom äntligen idag. Den första sommarvärmen får folk att krypa ut från det mörka, djupa hålet man befunnit sig i hela vintern. Solen värmer ens kalla hjärtan och man börjar hoppas igen. Hoppas på bättre tider. Hoppas på fler lyckliga dagar.

Solglasögon överallt. Korta blommiga klänningar till brunbrända ben. Killar i linnen. Ett par slitna jeansshorts. Folk på cyklar. Kepsar. Hundratals människor som slår sig ner i gräset längs med vattnet. Ölburkar. Vin i plastmuggar. Uteserveringar fyllda med folk. Ett gammalt par som ler och håller varandra i handen. Någon som släpat med sig en gitarr. En longboard rullar förbi.

Jag blir lika förvånad varje år av att alla är så jävla fina. Och lyckliga. Alla problem bleknar liksom bort när solen värmer ens hud. Kvar blir bara ett leende på läpparna.

_______

Efter att ha gjort den officiellt sista uppgiften under min gymnasietid blev det spontanfika med en ovanligt sofistikerad Julia i en park. Det pratades Paris och politik, och ett och annat Barcelona-minne.

På kvällen fick jag en idé som var för bra för att ignorera, så jag och pappa cyklade  runt hela Göteborgsvarvet i sommarkvällen. Älskar att cykla inne i stan, man får så mycket energi från omgivningen. Kan inte ens beskriva hur fint sträckan Lindholmen – Sannegården – Eriksberg var, helt klar några av Göteborgs finaste platser. Älskar denna stad i skymningen. Vattenpaus blev det vid pingvinerna i Slottskogen.

Nu ligger jag i en hängmatta under ett blommande körsbärsträd och lyssnar på hela “The ’59 Sound”-skivan. Kan inte ens beskriva hur mycket jag trivs med livet.


Lindholmen på natten

För att må bätte

Kände att senaste musikposten blev så deppig. Jag lyssnar ju på låtar som är glada också.  Börjar du morgonen med någon av följande låtar kan jag lova att du får en bra dag!

“Fall Hard” och “Your Parents livingroom” – Shout Out Louds
“Wessex boy” – Frank Turner
“Daylight” – Matt & Kim
“Closer”, “I couldn’t be your friend” och “Drove me wild” med Tegan & Sara
“Fans” – Kings of Leon
“Never Fade Away” – Spector
“Howl” – The Gaslight Anthem
“Don’t fuck with my money” – Penguin Prison
“The house that heaven built” – Japandroids
“D-D-Dance” – The Royal Concept (är nog den som får mig gladast av alla låtar, börjar på riktigt skutta/dansa runt när jag hör den!)
“Last night” – The Strokes
“Let’s dance to Joy Division” och “Techno Fan” – The Wombats

Samlade dem och några fler i en Spotifylista, “Chilla på livet med ett leende”, tyckte det passade.

Dessa låtar kan vända även de mest nedstämda sinnesstämningar, men det måste gå gradvis, går ej att spela en glad låt när man gråter, musiken låter falsk då.

Musik när man är på botten

Förresten, när jag mår lite dåligt brukar jag alltid dra ner mig själv i någon vidrig avgrund med hjälp av musik. Så här är min lista på låtar som borde ha en “VARNING ÅNGEST”-etikett på sig:

(OBS, lyssna endast om ni redan mår dåligt och vill gråta ur er, vill inte förstöra er dag)

“Be somebody”Kings of Leon
“Hollywood Dreams” – ingenting
“The Queen of Lower Chelsea” – The Gaslight Anthem
“I wish I was someone better” – Blood Red Shoes
“Hopeless Wanderer” – Mumford & sons
“Here comes a regular” – The replacements
“Answering machine” – The Replacements
(extra hemsk om du saknar någon)
“Songs for teenagers” – Fake Problems
Det mesta med Brand New är ganska ångestfyllt
“Hospital Beds” – Cold War Kids

Men även med detta sagt måste jag erkänna att det är några av mina absoluta favoritlåtar. Antar att deppig musik är lite av min grej.

Självhatsflod och studentångest

Känner mig ungefär sämst i världen och självhatsfloden dränker mig idag. ”Jag-är-inte-redo-för-studenten”-ångesten som jag så länge väntat på kom precis i tid till nationella prov och slutbetyg, dessutom kryddad med lite gammal hederlig prestationsångest. Roligt.

Nu ska jag försöka skylla problemet på min omgivning, fast jag egentligen vet att det är min egna inställning som är problemet.

Jobbig saker (om man har min kassa inställning):

  • Jag misslyckas stort när det kommer till betygen. Även de ämnena jag verkligen tycker om och är intresserad av. Man får totalt tre tillfällen att visa att man är bra, och misslyckas man på ett av dessa är det klippt. Jag misslyckades idag.
  • Eftersom jag klantat till det med betygen kommer jag inte komma in på en av de utbildningarna jag funderat på. Tack, jag har knappt någon koll på vad jag vill göra och så går det inte att välja just det jag var sugen på.
  • Jag vill inte börja jobba. Eftersom jag kommer att bli arbetslös, eller fast i Norrland. Jag hatar Norrland. Jag hatar isolering. Jag hatar skog. Rädda mig, någon!

Nu har jag varit tillräckligt jobbig och bortskämd för idag. Hoppas morgondagen blir bättre!