Month: June 2013

Till havs

Var ute och seglade för första gången i mitt liv. Och jag fullkomligt älskade det. Det är något alldeles speciellt med att hoppa ombord på en båt, ligga och guppa när man ska sova, se havet glittra och känna fartvinden när blåsten tar i seglet.

Jag som hade noll koll på alla seglingstermer (och ja, det finns en miljon, nästan ett helt seglingsspråk) fick ständigt fråga vilken färg det var på “repet” jag skulle dra i, och gruppens självklara kapten Lukas himlade nästan lite med ögonen när jag frågade samma fråga för sjuttioelfte gången. Men oj vad jag njöt. Var bland det härligaste jag varit med om i mitt liv. Det fina vädret och det väldigt trevliga sällskapet gjorde väl sitt också.

Nu är jag hemma, helt rödbränd med blåsor på händerna. Dessutom med en känsla av att hela värden gungar, känns hela tiden som man har vågor under fötterna. Men jag kunde inte vara lyckligare med tillvaron, för det här har varit sommarens finaste helg.

20130725-231908.jpg

20130725-232027.jpg

20130725-232044.jpg

Advertisements

Glad midsommar!

Ville bara säga att min midsommar var bäst. Ignorerade helt kravet på att alla svenska högtider ska supas bort, och spenderade istället dagen precis som den ska vara: med familj och vänner.

Först på det bästa midsommarfirandet i Jonsered, där ett skyfall överföll oss och dränkte hela platsen. Jag hade på mig en vit tunn sommarklänning som blev helt totalt genomskinlig av regnet. Eller som pappa uttryckte det “Diana, du ser ut som du just vunnit en “Wet-T-shirt”-tävling”. Haha, trevligt var det i alla fall, lite regn har aldrig skadat någon.

Sedan begav vi oss hem till bästisen Cecilia och hennes familj där vi fick godaste maten jag ätit på länge.

IMG_3073 IMG_3091 IMG_3095midsommar 2013

xx

Idag är lite en sådan där halvdag där inget känns särskilt mycket alls. Jag är inte på bra humör, men är inte heller ledsen. Är liksom likgiltig idag, och det känns faktiskt ganska skönt. Har suttit och lyssnat på en tiotimmars-loop av The XX’s låt Intro. Nu står den på 2:01:40. Liksom allt annat idag så är det en väldigt melankolisk låt, som är maffig och känslofylld, men varken glad eller ledsen.

Tveksamt om jag orkar göra något vettigt idag, tror nog bara att jag chillar lite vid datorn. Är sugen på att kolla någon serie, typ Girls, eller OC? Tror nog det får bli en sådan dag idag. Om ni inte heller har något annat viktigt för er så kan ni ju också lyssna på The XX – Intro i tio timmar, hehe.

Min värld en sen lördagskväll

Kan inte avgöra om det är sent på natten eller tidigt på morgonen. Fåglarna har börjat kvittra och jag fick en idé. En briljant idé, och den idéen tar mig upp på ett berg. Och där sitter jag ensam och tittar ut över allt. Radhusen i raka linjer, vännerna som sover någonstans i husen nedanför mig och Göteborgs konturer som syns på avstånd i soluppgången. Klockan är 03.42 och jag tittar ut över min värld. Jag har sällan känt mig lyckligare med tillvaron.

utbyberget - min värld svartvittDet har varit en sådan där bra kväll. En sådan där bra kväll när jag och Cecilia har spelat musik på högsta volym i bilen innan vi kommit till grillkröket där folk redan är lite småfulla och lyckliga. En sådan där bra kväll då man gillar människorna runt omkring sig och tycker att allt är lite extra roligt. En sådan där bra kväll som slutar med att de få människorna som bestämt sig för att missa sista bussen hem har en efterfest där vi sjungskriker och dansar till Håkan Hellström, Queen och Grease-låtar.

Tillvaron kunde faktiskt inte vara bättre just nu.

Och om du någon gång råkar sitta på ett berg i soluppgången så kan jag lova att dessa låtar kommer få dig att le och bli varm inombords.

Girls like you – The Naked and Famous / Wessex boy – Frank Turner / Fans – Kings of Leon / The Backseat – The Gaslight Anthem

Fullkomligt älskar alla låtar ovan, alla har varit sådana där låtar man bara måste lyssna på minst tio gånger om dagen för att må bra i en period. Det senaste bandet jag upptäckt att jag gillar är The Naked and Famous. Så där lugnt elektroniskt harmoniska låtar som verkligen påverkar en, trots att texterna inte är så djupa.

Duktiga flickors undergång

”Ni tjejer måste ta mer plats i klassen, ni får inte låta killarna köra över er helt” säger min högstadielärare förmanande till oss, en grupp tjejer i trettonårsåldern som nyss blivit trakasserade av några jämnåriga killar i klassen. Vi kollar lite uppgivet på varandra, för det här är inget nytt.

Vi vet att vi borde lyssna, för varje dag gör dessa killar våra liv till helveten. Vi går omkring och är livrädda för en nedlåtande kommentar som kommer få de värsta killarna att skratta hånfullt och våra närmsta vänner att fnissa pliktskyldigt, bara för att få slippa nästa pik. Vi vet att nästa gång vi går in i idrottshallen kommer en fotboll sparkas med den största möjliga kraften en fotbollsspelare kan uppbåda rakt mot den mest bollrädda tjejen i klassen och få henne att hyperventilera och gråta av rädsla. Varje dag blir vi tillsagda att hålla käften, att vi är för tjocka, att vi ser ut som råttor och att ingen tycker om oss. Vi vet att de kommer att finna varje människas svaga punkt, de där komplexen som ger oss riktig ångest, och sedan såra oss mer än vi trodde var möjligt.

Och hur känner vi? Vi känner att all glädje i vår kropp rinner ur oss, att vi får ett en klump i halsen och att någon river sönder vår självbild lika lätt som de river sönder ett papper. Vi känner oss förnedrade och vi känner oss skamfyllda. Vi kommer att älta det här i flera dagar, och slutligen till och med undra om vi faktiskt är tjocka, fula och hatade av alla.

Och hur reagerar vi? Vi ignorerar killen, tittar kanske åt ett annat håll och går snabbt därifrån. Vi säger inte ens något till våra närmsta vänner, för de vet redan att det bara är till att acceptera läget. Och det skäms vi för. Vi säger faktiskt aldrig ifrån. För alla vet ju att det inte går att käfta emot dessa killar, ens liv blir bara värre då.

De skriker, springer omkring och ställer till kaos. Vi pratar tyst, sitter stilla och ställer inte till med mycket oväsen. För om vi inte märks så kanske vi slipper bli utsatta.

Vi vet att vi borde lyssna på vår lärare, men vi har inte självkänslan för att stå upp för oss själva, den har de tagit ifrån oss för länge sedan. De bryter ner oss varje dag och vår personlighet kvävs lite mer varje gång vi kommer till skolan på morgonen.

Varför kämpar vi inte? Varför står vi inte upp för oss själva? Varför skriker vi inte någon vidrig komentar tillbaka? Varför ger vi inte bara den där uppkäftiga killen en smäll? Eller i alla fall ge honom fingret?

Jo, för vi har så länge vi kan komma ihåg lärt oss att vända andra kinden till. Vi har lärt oss att det är fult att slåss och svära, det är inget som fina flickor ska göra. Vi har lärt oss att vi helst ska vara tysta och inte ställa till med bråk. Vi ska vara förståndiga och flitiga. Och helst ska vi se söta ut under tiden. Det är det samhället säger till och att göra, för det är så Duktiga flickor beter sig. Och alla Duktiga flickor vill leva upp till förväntningarna omgivningen har på dem.

Det går några år, vi lär oss att leva med de ständiga pikarna. De svider nästan inte alls längre, nu när man håller alla på avstånd och släpper in varken känslor eller åsikter, positiva eller negativa. Vi växer upp lite till och lär oss att det finns vettiga människor som det går att lita på, människor som stöttar en. Vi tjejer lyckas tillsammans bygga upp varandras självförtroenden – vissa som mer skadade än andras. Det tar lång tid, men till slut börjar vi i alla fall intala oss att vi tror på oss själva. Vi börjar skratta högt. Vi börjar stå upp mot orättvisa lärare, och ibland även mot killarna. Vi börjar bli lite mer högljudda och lite mer lyckliga med oss själva. Vi tar plats och vi trivs med det.

Men någon dag när vi tjejer har det lite extra roligt och hojtar lite till varandra så säger en lärare ”Nu får ni hålla tyst. Ni hörs och syns hela tiden och ingen orkar med det. Ni får ta och lugna ner er, för ni börjar bete er som killarna”

Det var samma lärare som två år tidigare bett oss att ta mer plats.

Soyouthinkyoucansee | via Facebook

_____________________________________________________

Fick inspiration från det här grymt bra skrivna inlägget på Hej Blekk och även ett inlägg på bloggen Blommig Tekopp. Ibland tänker man efter, och inser att det finns så många händelser i livet som påverkat en mer än vad man tror. Jag har lärt mig att ifrågasätta, att stå på mig och att inte låta någon nedvärdera mig, men det känns jobbigt att det är så många fler än jag som påverkats negativt av detta ständiga kravet på att man ska vara en Duktig flicka.

Biffy Clyro

I går hängde jag och Kristine på Liseberg. När Siesta-festivalen ställde in och Liseberg bokade Biffy Clyro jublade konsertjunkien inom mig. Har vetat att jag älskar Biffy Clyros musik hur länge som helst, men har aldrig riktigt hunnit lyssna på dem. Så jag kände att jag hade världens chans, och tog den såklart. För de var hur grymma som helst. Älskar att de spelar hård rock men fortfarande får det att låta melodiskt. Och självklart ackompanjerat med grymma texter. De lyckades uppbringa sjukt mycket energi för den halvintresserade publiken som mest stannade till för att de tröttnat på berg och dal-banor, och jag blev stört imponerad av hur varje låt stod ut. De spelade verkligen inte en enda tråkig eller dålig låt?!

Lyssna på dem i alla fall! Rekommenderar låtarna Mountains, Sound like balloons, God & Satan. Texten till den sista är fin.

 

“I know for certain that someone is watching
But is it from up or down?

I talk to God as much as,
I talk to Satan
‘Cause I want to hear both sides
Does that make me cynical,
There are no miracles and
This is no miraculous life”

20130603-010503.jpg

20130603-010347.jpg

En födelsedag

De senaste dagarna har nästan varit lite för bra för mig.
Efter en sjuhelvetes student så fyller jag år dagen efter. Efter att ha lovat alla jag känner att jag ska ut på stan och fira min födelsedag så slutar det hela istället med att jag och Cecilia sover med persiennerna neddragna till klockan halv fem på eftermiddagen då hennes pappa ringer och väcker oss. Inte så pepp på fest efter det liksom 😉
Men eftersom jag har den finaste bästisen på denna planet blev födelsedagen så mycket bättre med middag, presenter och partyhattar hemma hos henne. Älskar dig Cecilia!

IMG_3030IMG_3038