Sist jag skrev ordentligt hade jag precis slutat gymnasiet och stod med en miljon tankar om framtiden i mitt huvud. Nu är de där tankarna minnen som upplevts.

Sedan jag skrev sist har jag:

– Packat min kappsäck (eller mer typ, tre resväskor och flertalet IKEA-påsar) och flyttat till Oslo med mina fina vänner och kära retards Mandy och Rebblar.

– Skapat mig ett helt liv här.

IMG_4607

IMG_4583

– Bott i ett skitit kollektiv på Oslos främsta adress för knarklangare. Ett helt underbart ställe där råttorna gömmer sig bakom soptunnorna och weedlukten vilar tungt över innergården. Där disktravarna är meterhöga och brandlarmet väcker alla klockan halvt två på natten när någon steker korv. Ett ställe där det sitter en trevlig Göteborgare/halmstadare och spelar Håkan till allsång på innergården hela sommaren lång. Ett ställe där det flyttat in och ut hundratals ungdomar som blivit ens nära vänner och ett ställe där det är fest varje dag. Ett ställe där man ständigt hålls vaken av restaurangen 2 Kokkers värdelösa musik natten lång och aldrig vet om dagen avslutas med en basketmatch, nattpromenad eller gummibåtsfylla.

IMG_4614
IMG_5855
IMG_5179

– Jobbat. Typ mest hela tiden. På Lindex Karl Johan (gatan mellan slottet och Centralstationen) där jag varit undertöysansvarlig, vilket på svenska betyder att jag haft ansvar för deras underklädsavdelning. Vilket i stort sätt går ut på att vara snäll mot norska damer i alla åldrar iklädda BH:ar. Haha, eller nja. Men trivts har jag gjort i alla fall. Och så har jag jobbat extra på Espresso House, där jag improviserar ihop lattar och cappuccinos. Och är extremt trevlig och speedad eftersom jag inte klarar av att dricka ens en halv latte utan att gå på högvarv.

– Hittat kärleken i den finaste kille jag någonsin sett, David, en gotlänning som flyttat till fastlandet och även han, som av en slump, flyttat in två trappor ner i mitt skitna kollektiv. När man är kär och lycklig går tiden fort, och vi har redan hunnit vara tillsammans i över ett år. Ena dagen springer man upp och ner för trappor och bär täcken och kuddar, iklädd blommiga kalsonger och kängor, andra dagen har man tydligen lyckats flytta ihop. Så nu bor vi tillsammans i en etta (som jag lite optimistiskt vill kalla en tvåa). Det är i alla fall min första egna lägenhet. En helt underbar lägenhet där jag inte alls får plats med alla mina kläder eller böcker, men kan mata ankor som flyter förbi på vattnet utanför, så jag är nöjd ändå, även fast jag är rädd för fåglar.

IMG_0618

– Men framförallt har det här stället gett mig något alldeles speciellt. Jag har lärt känna en helt ny familj. En fin spretig familj med Apor där inte en enda människa är lik den andra. Men vi lyckades bo tillsammans över 16 personer och trivas så bra ihop att varje dag var den bästa man varit med om. Så många personer, från olika ställen i landet som levt helt skilda liv, lyckades hitta varandra och bli en familj. Vardagen med mina Apor är bland det bästa jag upplevt. Att ha en ”liten” mysfrukost på tio personer där någon lagar frukost, en glutenallergiker inte tål någonting och en tredje person är alldeles för bakis för att äta. Men samtidigt sitter vi där allihopa och bara trivs med varandra och tillvaron. Alla sjuka fester som slutat med konfetti i hela rummet, eller en stulen fåtölj eller en toasits utslängd genom fönstret på fjärde våningen. Alla underbara människor som man delat sitt liv med. Att sitta uppe helt nykter och diskutera kommunism klockan halv sex på morgonen. Eller att klättra upp på tak lite här och var. Eller bli avbruten mitt i en fest av poliser med plexiglassköldar. Eller alla gånger vi bara köpte en vinbox var och såg vart kvällen tog oss. Eller ha ett longboard-race på Brugata, liggandes på mage på brädan, precis när stammisbarernas uteserveringar öppnat. Minnena är oändliga och så fina med den familj som känner mig allra bäst.

IMG_5402 copy

IMG_5119 copy

IMG_2152

IMG_4527 copyIMG_4503 copy

IMG_7175 copy

IMG_3893

Under mitt senaste år har jag också hunnit med: oklara indiska modeaftonar (där det finns gratis mat och bubbel!), träffa och bo med en Crazy Cat Lady (som kidnappat en katt på riktigt), vurpat på longboard och kommit sönderslagen till jobbet dagen därpå, oändliga nattliga promenader till mitt vattenfall i Lökka, blivit utslängd från en konsert (för att jag varit för lugn) och åkt hem i kundvagn, varit i Thailand på pensionärssemester och blivit buddys med en dövstum majskolvsgubbe, jagat Amanda runt hela mataffären med en fisk i högsta hugg, suttit och pussats uppe i ett träd över en å, blivit förolämpad på stockholmska av en skåning, att spilla varm choklad på en hundvalp jag mötte i en park, jobba några 15-timmarspass, mycket parkhäng med sushi eller pizzor med flugor på i Sofienbergsparken, bo i ett rum med så mycket kläder på golvet att det kunde ligga ett lik där utan att man skulle märka det, stått och gråtit på en tågstation då två kära vänner åkt till Australien och skrattat fem minuter senare då en annan vän kommer springande i pyjamas.

Minnena är oändliga. Och så fina. Och ibland trista. Typ så som livet är.

Advertisements