Category: Foto

Kapitel av senaste året.

Sist jag skrev ordentligt hade jag precis slutat gymnasiet och stod med en miljon tankar om framtiden i mitt huvud. Nu är de där tankarna minnen som upplevts.

Sedan jag skrev sist har jag:

– Packat min kappsäck (eller mer typ, tre resväskor och flertalet IKEA-påsar) och flyttat till Oslo med mina fina vänner och kära retards Mandy och Rebblar.

– Skapat mig ett helt liv här.

IMG_4607

IMG_4583

– Bott i ett skitit kollektiv på Oslos främsta adress för knarklangare. Ett helt underbart ställe där råttorna gömmer sig bakom soptunnorna och weedlukten vilar tungt över innergården. Där disktravarna är meterhöga och brandlarmet väcker alla klockan halvt två på natten när någon steker korv. Ett ställe där det sitter en trevlig Göteborgare/halmstadare och spelar Håkan till allsång på innergården hela sommaren lång. Ett ställe där det flyttat in och ut hundratals ungdomar som blivit ens nära vänner och ett ställe där det är fest varje dag. Ett ställe där man ständigt hålls vaken av restaurangen 2 Kokkers värdelösa musik natten lång och aldrig vet om dagen avslutas med en basketmatch, nattpromenad eller gummibåtsfylla.

IMG_4614
IMG_5855
IMG_5179

– Jobbat. Typ mest hela tiden. På Lindex Karl Johan (gatan mellan slottet och Centralstationen) där jag varit undertöysansvarlig, vilket på svenska betyder att jag haft ansvar för deras underklädsavdelning. Vilket i stort sätt går ut på att vara snäll mot norska damer i alla åldrar iklädda BH:ar. Haha, eller nja. Men trivts har jag gjort i alla fall. Och så har jag jobbat extra på Espresso House, där jag improviserar ihop lattar och cappuccinos. Och är extremt trevlig och speedad eftersom jag inte klarar av att dricka ens en halv latte utan att gå på högvarv.

– Hittat kärleken i den finaste kille jag någonsin sett, David, en gotlänning som flyttat till fastlandet och även han, som av en slump, flyttat in två trappor ner i mitt skitna kollektiv. När man är kär och lycklig går tiden fort, och vi har redan hunnit vara tillsammans i över ett år. Ena dagen springer man upp och ner för trappor och bär täcken och kuddar, iklädd blommiga kalsonger och kängor, andra dagen har man tydligen lyckats flytta ihop. Så nu bor vi tillsammans i en etta (som jag lite optimistiskt vill kalla en tvåa). Det är i alla fall min första egna lägenhet. En helt underbar lägenhet där jag inte alls får plats med alla mina kläder eller böcker, men kan mata ankor som flyter förbi på vattnet utanför, så jag är nöjd ändå, även fast jag är rädd för fåglar.

IMG_0618

– Men framförallt har det här stället gett mig något alldeles speciellt. Jag har lärt känna en helt ny familj. En fin spretig familj med Apor där inte en enda människa är lik den andra. Men vi lyckades bo tillsammans över 16 personer och trivas så bra ihop att varje dag var den bästa man varit med om. Så många personer, från olika ställen i landet som levt helt skilda liv, lyckades hitta varandra och bli en familj. Vardagen med mina Apor är bland det bästa jag upplevt. Att ha en ”liten” mysfrukost på tio personer där någon lagar frukost, en glutenallergiker inte tål någonting och en tredje person är alldeles för bakis för att äta. Men samtidigt sitter vi där allihopa och bara trivs med varandra och tillvaron. Alla sjuka fester som slutat med konfetti i hela rummet, eller en stulen fåtölj eller en toasits utslängd genom fönstret på fjärde våningen. Alla underbara människor som man delat sitt liv med. Att sitta uppe helt nykter och diskutera kommunism klockan halv sex på morgonen. Eller att klättra upp på tak lite här och var. Eller bli avbruten mitt i en fest av poliser med plexiglassköldar. Eller alla gånger vi bara köpte en vinbox var och såg vart kvällen tog oss. Eller ha ett longboard-race på Brugata, liggandes på mage på brädan, precis när stammisbarernas uteserveringar öppnat. Minnena är oändliga och så fina med den familj som känner mig allra bäst.

IMG_5402 copy

IMG_5119 copy

IMG_2152

IMG_4527 copyIMG_4503 copy

IMG_7175 copy

IMG_3893

Under mitt senaste år har jag också hunnit med: oklara indiska modeaftonar (där det finns gratis mat och bubbel!), träffa och bo med en Crazy Cat Lady (som kidnappat en katt på riktigt), vurpat på longboard och kommit sönderslagen till jobbet dagen därpå, oändliga nattliga promenader till mitt vattenfall i Lökka, blivit utslängd från en konsert (för att jag varit för lugn) och åkt hem i kundvagn, varit i Thailand på pensionärssemester och blivit buddys med en dövstum majskolvsgubbe, jagat Amanda runt hela mataffären med en fisk i högsta hugg, suttit och pussats uppe i ett träd över en å, blivit förolämpad på stockholmska av en skåning, att spilla varm choklad på en hundvalp jag mötte i en park, jobba några 15-timmarspass, mycket parkhäng med sushi eller pizzor med flugor på i Sofienbergsparken, bo i ett rum med så mycket kläder på golvet att det kunde ligga ett lik där utan att man skulle märka det, stått och gråtit på en tågstation då två kära vänner åkt till Australien och skrattat fem minuter senare då en annan vän kommer springande i pyjamas.

Minnena är oändliga. Och så fina. Och ibland trista. Typ så som livet är.

Advertisements

Och så hamnade jag i Norge

Kom precis hem från en tvådagarstripp från Norge. Vi ställde in siktet på norr och stannade inte förrän landet tog slut och vi kom till havet. Har alltså varit så långt upp man kan kan komma på (fastlandet) denna kontinent. Skrev ner följande anteckning:

“Det har varit vi och naturen i flera timmar nu. Midnattsolen lyser upp berg, slätter och får havet att glittra. Ordet “Storslaget” är det enda som passar. Och då är jag ändå inte en naturmänniska.”

Vårt slutgiltliga mål var Nordkapp, men vi han se mycket på vägen. Bland annat några små norska öde fiskebyar i mitten av ingenstans. Tänk att bo där, i en by med 50 invånare och antagligen begränsad tillgänglighet på vintern. Allt handlar om fisket. Tänk hur annorlunda livet kan vara. En väldigt mysig roadtrip hur som helst, på den tappra resetiden 19 timmar. Vi sov i bilen som var parkerad bredvid ett stup. När jag kollade ut genom fönstret på morgonen var det en ren fem meter bort.

IMG_3526 IMG_3555 IMG_3588 IMG_3625 IMG_3661 IMG_3677 IMG_3796

Till havs

Var ute och seglade för första gången i mitt liv. Och jag fullkomligt älskade det. Det är något alldeles speciellt med att hoppa ombord på en båt, ligga och guppa när man ska sova, se havet glittra och känna fartvinden när blåsten tar i seglet.

Jag som hade noll koll på alla seglingstermer (och ja, det finns en miljon, nästan ett helt seglingsspråk) fick ständigt fråga vilken färg det var på “repet” jag skulle dra i, och gruppens självklara kapten Lukas himlade nästan lite med ögonen när jag frågade samma fråga för sjuttioelfte gången. Men oj vad jag njöt. Var bland det härligaste jag varit med om i mitt liv. Det fina vädret och det väldigt trevliga sällskapet gjorde väl sitt också.

Nu är jag hemma, helt rödbränd med blåsor på händerna. Dessutom med en känsla av att hela värden gungar, känns hela tiden som man har vågor under fötterna. Men jag kunde inte vara lyckligare med tillvaron, för det här har varit sommarens finaste helg.

20130725-231908.jpg

20130725-232027.jpg

20130725-232044.jpg

Biffy Clyro

I går hängde jag och Kristine på Liseberg. När Siesta-festivalen ställde in och Liseberg bokade Biffy Clyro jublade konsertjunkien inom mig. Har vetat att jag älskar Biffy Clyros musik hur länge som helst, men har aldrig riktigt hunnit lyssna på dem. Så jag kände att jag hade världens chans, och tog den såklart. För de var hur grymma som helst. Älskar att de spelar hård rock men fortfarande får det att låta melodiskt. Och självklart ackompanjerat med grymma texter. De lyckades uppbringa sjukt mycket energi för den halvintresserade publiken som mest stannade till för att de tröttnat på berg och dal-banor, och jag blev stört imponerad av hur varje låt stod ut. De spelade verkligen inte en enda tråkig eller dålig låt?!

Lyssna på dem i alla fall! Rekommenderar låtarna Mountains, Sound like balloons, God & Satan. Texten till den sista är fin.

 

“I know for certain that someone is watching
But is it from up or down?

I talk to God as much as,
I talk to Satan
‘Cause I want to hear both sides
Does that make me cynical,
There are no miracles and
This is no miraculous life”

20130603-010503.jpg

20130603-010347.jpg

En studentdag

Ville vänta lite med att skriva om den där dagen, den där viktiga och underbara dagen. Att få lite perspektiv, lite tid att verkligen förstå vad som hände.
____

Klockan ringde okänsligt tidigt, och även fast jag vaknade med varma känslor i kroppen så visade klockan fortfarande 05.15, och det krävdes mycket för att öppna ögonen. Därefter var det champangefrukost. Det var mysigt. Och jag mötte förvånansvärt många störtfulla vänner. Men vi skålade och åt jordgubbar och kramades. Det var fint. Därpå följde den roligaste spårvagnsresan i mitt liv. Vet inte ens vad vi höll på med (förutom att skrika och sjunga och dricka champagne i PET-flaskor), men jag skrattade hela vägen. All kärlek till min klass som verkligen kan liva upp 16-bussen!

Innan utspringet stod vi i Polhems trappor. Fem våningar med glasfönster ut över havet och hamnen vi sett varje dag i tre år. En massa människor med blommor och studentplakat som fyllde vår älskade kaj. Och inomhus gick jag omkring i korridorerna och tittade på allt en sista gång. Skymtade alla de där fina ansiktena tillhörande folk jag sett i tre år men aldrig mer kommer att se. Där var hon man gick i franska med i ettan. Där är hon som sjunger så fint på alla julavslutningar. Där är den där killen man alltid tyckt varit väldigt snygg men aldrig förstått vilken klass han går i. Jag försökte att minnas allt. Försökte att inse att det här är sista gången.

I trapporna ökade volymen i takt med att klockan närmade sig ett. En bomb av lycka som snart detonerar, någon har redan tänt på stubinen. Det var ballonger och det var vita klänningar. Det var glitter och höga förhoppningar. Det var så mycket energi att allt bara fylldes av ett rus som inte går att beskriva. Alla var lyckliga och allt var så jävla fint just där. Är det något jag kommer att minnas hela mitt liv så är det just det.

Sedan detonerade bomben. Ute på ett flak inför alla våra vänner och släktingar sprack vi av lycka samtidigt som ballongerna flög till himlen och glittret singlade ner över oss. Där dansade, hoppade och skrek vi i total eufori. Världen var vår, och den såg underbar ut.

____

Min beskrivning slutar där. Kvällen följdes av flak, mottagning, förfest med en min favorit-samhällsklass och sedan världens bästa studentfest på Park Lane med alla mina underbara klasskompisar. Höll på att explodera på nytt när jag hörde Macklemore och Ryan Lewis “Can’t hold us” på dansgolvet. Eller gick loss till The Strokes med Kristine vid baren. Eller blev galen precis som vartenda annan människa till Håkans “Ramlar”. Det var en bra kväll. Jag var full. Jag hade tagit studenten. Och livet var sådär riktigt, riktigt underbart.

20130603-003826.jpg
Magdalena, jag och Sandra på champagnefrukosten på Avenyn.

20130603-004008.jpg
Madeleine, Adam och Tamara

20130603-004036.jpg
Pontus i klassrummet (för sista gången)

20130603-004133.jpg
Magdalena och jag precis innan utspringet

20130603-004200.jpg
Den där totala jävla euforin jag pratade om

Livet i Barcelona – del ett

IMG_3429 IMG_2521 copy IMG_2600 IMG_2720 IMG_2736 IMG_2740 IMG_2785Adam på stranden i Lloret de Mar / Två söta spanska gubbar, alla spanska gubbar är så kramgoa förresten / En av många underbara gränder / Salvador Dali-museet i Figueras / Museet inuti / Underbart fina Magdalena och Sandra