Category: Musik

Brighton

Fick just den här låten skickad till mig av en fin människa.
Det är den mysigaste låten jag hört på länge. Så underbar, rakt igenom. Och det skadar inte att låtens namn är en stad i England jag velat åka till i flera år.
Tydligen är det en mattelärare från USA som gjort låten själv.

Nu ska jag lyssna på låten hela kvällen och drömma mig bort till Brighton.

You can't choose what stays and what fades away
midnight in her eyes
Fotos - Google+

Advertisements

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Det började med att jag skulle kolla in några band som ska spela på Way Out West. Tre timmar senare slutar det med att jag har flera nya favoritband och ingen av dem har något alls att göra med Way Out West.

Brukar kunna bli sådär när man sitter själv vid Spotify och känner sig lite inspirerad. Det här är i alla fall de jag fastnade för.

General Fiasco
Funeral Party
Lissi Dancefloor disaster
The Menzingers
Satellite Storries
The Enemy
The Futureheads
SKATERS
French Films

Såg precis att Lissi Dancefloor Disaster spelar på något event på Brewhouse i Göteborg i slutet av månaden också, perfekt. Tror förövrigt att jag såg French Films på Hultsfred förra året också, men är inte helt säker.  Men den nya besatthetslåten är helt klart Yeah Yeah Yeahs – “Date with the night”. Vet inte vart jag ska ta vägen när jag hör den, blir typ kåt och vill göra något farligt när den spelas. Bra eller dåligt? Jag kan inte ens avgöra.

Way Out West

Det blev ingen riktig festival för mig i sommar eftersom majoriteten av mina vänner inte fattat charmen med att vara full, inte duscha och se på konserter i tre dagar. Men i slutet av sommaren så ska jag i alla fall jobba på Way Out West. Till skillnad från förra året då jag var funktionär så kommer jag att få betalt i år också, och det är ju ett litet plus. Sedan hoppas jag kunna smita iväg och se åtminstone några konserter också. Tyvärr är jag antagligen för o-indie med för lite hipsterblod i mina ådror, men jag känner knappt igen några artister i årets lineup. Men ska försöka lyssna in mig lite och se om det finns något jag absolut inte kan missa.
De jag vet att jag vill se är i alla fall:

Shout Out Louds, Haim (grymt nytt band med bara tjejer från Kalifornien), Local Natives, The Knife, Of monters and men och James Blake.

Fast om jag ska vara ärlig så går jag på känsla med de tre sista, TROR i alla fall att jag gillar dem, haha. På tal om Way Out West förresten, eftersom jag var med i dekorationsgruppen som funktionär förra året med alla konstnärstyper och dessutom har gått tre år med inriktningen Industriell Design så kan jag inte låta bli att ÄLSKA Way Out Wests grafiska profil. Gillar idén att de förnyar sig varje år, men att de ändå håller stenhårt på sin galet snygga logga som tydligt anknyter till deras miljöprofil. Tror designen och presentationen av festivalen är det som gjort den till en av de mest omtalade och hajpade festivalerna i norra Europa. Kolla bara dessa bilder!

way out west 2013Årets manetinspirerade tema i starka, ljusa färger ser hur grymt ut som helst.



2012 körde de på kristaller i grönt, rött och blått. Vet inte ens hur många dekorationer av olika slag jag gjorde på det här temat, men festivalen blev hur snygg som helst. Grymt kreativa själar som jobbar där alltså!



2011 var det papegojafjädrar som gäller. Hur stört effektfullt blir inte kontrasten med den svartvita bilden på Robyn?!

Hollywood Dreams – ingenting

Tänker nu skriva ett helt inlägg om en låt. Det är en melodi och några väl valda ord satta i meningar och sjungna av en sångare med lite halvdålig röst.  Men det är så mycket mer än så. Den här låten betyder så fruktansvärt mycket för mig. Är säker på att majoriteten av människorna som hör den inte riktigt känner igen sig, men mig träffade den precis. Lyssna på den på Spotify, tror inte ens den finns på youtube.

Aldrig innan har någon beskrivit mina känslor så väl som de görs i den låten. Jag kan inte räkna antalet gånger den fått mig att gråta, hur många gånger den fått mig att hulka utan att kunna andas, hur många gånger den har fått mig att få panik, hur många gånger den fått mig att inse att jag är ledsen och hur många gånger den fått mig att förstå att jag inte är ensam att känna som jag känner. Antagligen hundra gånger.

Den har exakt fångat känslorna som jag känner så ofta men desperat försöker förtränga. Att försöka vara glad och lättsam utåt, att känna sig så fullständigt rastlös att det gör ont i kroppen, att sträva efter omöjliga mål men inte riktigt våga kämpa och att aldrig, aldrig någonsin kunna släppa in folk i sitt liv.

”Älskling spring, låt ingen komma in
De lägger stenar på din själ
Du kommer drunkna om du stannar kvar här”

Det är en sådan sång som ger mig rysningar varje gång jag hör de första sekunderna av inledningen, trots att jag hört den tusen gånger. En sång som på en sekund kan få mig att uppleva all ångest och sorg jag någonsin känt.

Vet inte om den har hjälpt mig till det bättre egentligen. Jag vet bara att den behövdes och att låten var viktig. Den är fortfarande viktig.

Min värld en sen lördagskväll

Kan inte avgöra om det är sent på natten eller tidigt på morgonen. Fåglarna har börjat kvittra och jag fick en idé. En briljant idé, och den idéen tar mig upp på ett berg. Och där sitter jag ensam och tittar ut över allt. Radhusen i raka linjer, vännerna som sover någonstans i husen nedanför mig och Göteborgs konturer som syns på avstånd i soluppgången. Klockan är 03.42 och jag tittar ut över min värld. Jag har sällan känt mig lyckligare med tillvaron.

utbyberget - min värld svartvittDet har varit en sådan där bra kväll. En sådan där bra kväll när jag och Cecilia har spelat musik på högsta volym i bilen innan vi kommit till grillkröket där folk redan är lite småfulla och lyckliga. En sådan där bra kväll då man gillar människorna runt omkring sig och tycker att allt är lite extra roligt. En sådan där bra kväll som slutar med att de få människorna som bestämt sig för att missa sista bussen hem har en efterfest där vi sjungskriker och dansar till Håkan Hellström, Queen och Grease-låtar.

Tillvaron kunde faktiskt inte vara bättre just nu.

Och om du någon gång råkar sitta på ett berg i soluppgången så kan jag lova att dessa låtar kommer få dig att le och bli varm inombords.

Girls like you – The Naked and Famous / Wessex boy – Frank Turner / Fans – Kings of Leon / The Backseat – The Gaslight Anthem

Fullkomligt älskar alla låtar ovan, alla har varit sådana där låtar man bara måste lyssna på minst tio gånger om dagen för att må bra i en period. Det senaste bandet jag upptäckt att jag gillar är The Naked and Famous. Så där lugnt elektroniskt harmoniska låtar som verkligen påverkar en, trots att texterna inte är så djupa.

Biffy Clyro

I går hängde jag och Kristine på Liseberg. När Siesta-festivalen ställde in och Liseberg bokade Biffy Clyro jublade konsertjunkien inom mig. Har vetat att jag älskar Biffy Clyros musik hur länge som helst, men har aldrig riktigt hunnit lyssna på dem. Så jag kände att jag hade världens chans, och tog den såklart. För de var hur grymma som helst. Älskar att de spelar hård rock men fortfarande får det att låta melodiskt. Och självklart ackompanjerat med grymma texter. De lyckades uppbringa sjukt mycket energi för den halvintresserade publiken som mest stannade till för att de tröttnat på berg och dal-banor, och jag blev stört imponerad av hur varje låt stod ut. De spelade verkligen inte en enda tråkig eller dålig låt?!

Lyssna på dem i alla fall! Rekommenderar låtarna Mountains, Sound like balloons, God & Satan. Texten till den sista är fin.

 

“I know for certain that someone is watching
But is it from up or down?

I talk to God as much as,
I talk to Satan
‘Cause I want to hear both sides
Does that make me cynical,
There are no miracles and
This is no miraculous life”

20130603-010503.jpg

20130603-010347.jpg

För att må bätte

Kände att senaste musikposten blev så deppig. Jag lyssnar ju på låtar som är glada också.  Börjar du morgonen med någon av följande låtar kan jag lova att du får en bra dag!

“Fall Hard” och “Your Parents livingroom” – Shout Out Louds
“Wessex boy” – Frank Turner
“Daylight” – Matt & Kim
“Closer”, “I couldn’t be your friend” och “Drove me wild” med Tegan & Sara
“Fans” – Kings of Leon
“Never Fade Away” – Spector
“Howl” – The Gaslight Anthem
“Don’t fuck with my money” – Penguin Prison
“The house that heaven built” – Japandroids
“D-D-Dance” – The Royal Concept (är nog den som får mig gladast av alla låtar, börjar på riktigt skutta/dansa runt när jag hör den!)
“Last night” – The Strokes
“Let’s dance to Joy Division” och “Techno Fan” – The Wombats

Samlade dem och några fler i en Spotifylista, “Chilla på livet med ett leende”, tyckte det passade.

Dessa låtar kan vända även de mest nedstämda sinnesstämningar, men det måste gå gradvis, går ej att spela en glad låt när man gråter, musiken låter falsk då.