Category: Vardag

Kapitel av senaste året.

Sist jag skrev ordentligt hade jag precis slutat gymnasiet och stod med en miljon tankar om framtiden i mitt huvud. Nu är de där tankarna minnen som upplevts.

Sedan jag skrev sist har jag:

– Packat min kappsäck (eller mer typ, tre resväskor och flertalet IKEA-påsar) och flyttat till Oslo med mina fina vänner och kära retards Mandy och Rebblar.

– Skapat mig ett helt liv här.

IMG_4607

IMG_4583

– Bott i ett skitit kollektiv på Oslos främsta adress för knarklangare. Ett helt underbart ställe där råttorna gömmer sig bakom soptunnorna och weedlukten vilar tungt över innergården. Där disktravarna är meterhöga och brandlarmet väcker alla klockan halvt två på natten när någon steker korv. Ett ställe där det sitter en trevlig Göteborgare/halmstadare och spelar Håkan till allsång på innergården hela sommaren lång. Ett ställe där det flyttat in och ut hundratals ungdomar som blivit ens nära vänner och ett ställe där det är fest varje dag. Ett ställe där man ständigt hålls vaken av restaurangen 2 Kokkers värdelösa musik natten lång och aldrig vet om dagen avslutas med en basketmatch, nattpromenad eller gummibåtsfylla.

IMG_4614
IMG_5855
IMG_5179

– Jobbat. Typ mest hela tiden. På Lindex Karl Johan (gatan mellan slottet och Centralstationen) där jag varit undertöysansvarlig, vilket på svenska betyder att jag haft ansvar för deras underklädsavdelning. Vilket i stort sätt går ut på att vara snäll mot norska damer i alla åldrar iklädda BH:ar. Haha, eller nja. Men trivts har jag gjort i alla fall. Och så har jag jobbat extra på Espresso House, där jag improviserar ihop lattar och cappuccinos. Och är extremt trevlig och speedad eftersom jag inte klarar av att dricka ens en halv latte utan att gå på högvarv.

– Hittat kärleken i den finaste kille jag någonsin sett, David, en gotlänning som flyttat till fastlandet och även han, som av en slump, flyttat in två trappor ner i mitt skitna kollektiv. När man är kär och lycklig går tiden fort, och vi har redan hunnit vara tillsammans i över ett år. Ena dagen springer man upp och ner för trappor och bär täcken och kuddar, iklädd blommiga kalsonger och kängor, andra dagen har man tydligen lyckats flytta ihop. Så nu bor vi tillsammans i en etta (som jag lite optimistiskt vill kalla en tvåa). Det är i alla fall min första egna lägenhet. En helt underbar lägenhet där jag inte alls får plats med alla mina kläder eller böcker, men kan mata ankor som flyter förbi på vattnet utanför, så jag är nöjd ändå, även fast jag är rädd för fåglar.

IMG_0618

– Men framförallt har det här stället gett mig något alldeles speciellt. Jag har lärt känna en helt ny familj. En fin spretig familj med Apor där inte en enda människa är lik den andra. Men vi lyckades bo tillsammans över 16 personer och trivas så bra ihop att varje dag var den bästa man varit med om. Så många personer, från olika ställen i landet som levt helt skilda liv, lyckades hitta varandra och bli en familj. Vardagen med mina Apor är bland det bästa jag upplevt. Att ha en ”liten” mysfrukost på tio personer där någon lagar frukost, en glutenallergiker inte tål någonting och en tredje person är alldeles för bakis för att äta. Men samtidigt sitter vi där allihopa och bara trivs med varandra och tillvaron. Alla sjuka fester som slutat med konfetti i hela rummet, eller en stulen fåtölj eller en toasits utslängd genom fönstret på fjärde våningen. Alla underbara människor som man delat sitt liv med. Att sitta uppe helt nykter och diskutera kommunism klockan halv sex på morgonen. Eller att klättra upp på tak lite här och var. Eller bli avbruten mitt i en fest av poliser med plexiglassköldar. Eller alla gånger vi bara köpte en vinbox var och såg vart kvällen tog oss. Eller ha ett longboard-race på Brugata, liggandes på mage på brädan, precis när stammisbarernas uteserveringar öppnat. Minnena är oändliga och så fina med den familj som känner mig allra bäst.

IMG_5402 copy

IMG_5119 copy

IMG_2152

IMG_4527 copyIMG_4503 copy

IMG_7175 copy

IMG_3893

Under mitt senaste år har jag också hunnit med: oklara indiska modeaftonar (där det finns gratis mat och bubbel!), träffa och bo med en Crazy Cat Lady (som kidnappat en katt på riktigt), vurpat på longboard och kommit sönderslagen till jobbet dagen därpå, oändliga nattliga promenader till mitt vattenfall i Lökka, blivit utslängd från en konsert (för att jag varit för lugn) och åkt hem i kundvagn, varit i Thailand på pensionärssemester och blivit buddys med en dövstum majskolvsgubbe, jagat Amanda runt hela mataffären med en fisk i högsta hugg, suttit och pussats uppe i ett träd över en å, blivit förolämpad på stockholmska av en skåning, att spilla varm choklad på en hundvalp jag mötte i en park, jobba några 15-timmarspass, mycket parkhäng med sushi eller pizzor med flugor på i Sofienbergsparken, bo i ett rum med så mycket kläder på golvet att det kunde ligga ett lik där utan att man skulle märka det, stått och gråtit på en tågstation då två kära vänner åkt till Australien och skrattat fem minuter senare då en annan vän kommer springande i pyjamas.

Minnena är oändliga. Och så fina. Och ibland trista. Typ så som livet är.

Advertisements

Ibland kan man beskriva ett och ett halvt år utan att berätta någonting alls.

Ibland så lyckas vardagen vara så intressant så att varje dag blir ett litet äventyr. Ibland så kan man vara helt upptagen med att göra ingenting alls. Ibland så tickar klockan iväg så snabbt att din morgon helt plötsligt är kväll. Ibland så snubblar man och ramlar på helt rätt ställe. Ibland så försover man sig men orkar ändå inte gå upp. Ibland så kan ett steg i fel riktning vara första steget i rätt riktning. Ibland så kan sättet du levde din gårdag på vara tusen mil ifrån morgondagen. Ibland så vägrar man röra sig en millimeter. Ibland så kan hela ditt liv ändras på en sekund eller ett år eller en evighet.

Man vet aldrig riktigt. För ibland så kan livet svänga åt helt motsatta hållet än du planerade.

Senaste ett och ett halvt året av mitt liv så har livet svängt, gjort volter, stannat och gått extremt fort. Det har bytt trygghet, hus och familj. Jag har tappat bort lite av den där personen jag brukade vara, hittat lite mer av personen jag kommer att bli och upptäckt att allt alltid kommer att förändras.

Det är förändringarna som gör att vi lever, det tror jag på. Och på samma sätt som tiden går, som dagarna blir ljusare och träden får löv på grenarna så måste även vi ständigt ändras. Ändra humör, utseende, känslor, tankar och uppfattningar. Det är upplevelser som skapar människor, och upplevelser har jag fått många av.

Och det är säkert därför jag känt en dragningskraft till orden så länge nu. Jag vill skriva för att minnas den jag en gång var och livet så som det kändes, då innan den där volten. Så jag tänkte börja formulera ord, meningar och stycken igen. Med texter och bilder vill jag fånga mina upplevelser och tankar och känslor så att jag inte glömmer bort dem. Ni är välkomna ni med, till att ta en liten tjuvtitt in i mitt liv.

___
Se det här som att jag är tillbaka på min helt okända blogg efter en bloggpaus på ett och ett halvt år. Förhoppningsvis ska det bli lite mer frekvent uppdatering nu, för jag har en miljon ord jag måste få ur mig.  Läs gärna igenom arkivet men tänk på att allt skrivet där skrevs för längesedan. Kärlek och respekt!

Läget nu.

Jag som trodde att jag skulle ha all tid i världen (tre veckor i alla fall) att chilla på livet och njuta av slutet av sommarlovet i Göteborg, men tji fick jag. För fick veta i måndags att jag fått ett jobb i Oslo och de vill ha upp mig på direkten, vilket såklart är jätteroligt, men fatta stressen jag upplever just nu!

Har bjudit in de jag tycker bäst om ikväll och tänkte dricka öl och äta pizza, och sedan ska jag ägna natten åt att panikpacka. Vi får se hur det här äventyret går, har bokat en buss som är framme i Oslo 10.10 på onsdag. Jag har inte ens befunnit mig i staden innan, vet inte vart jag ska bo eller jobba och känner knappt någon som bor där. Tanken var ju att jag skulle flytta med Amanda och Rebecka i september. Men allt löser sig säkert, det brukar göra det.

Hej Göteborg!

I skrivande stund har jag packat resväskan och har bara min sista dagsljusa kväll kvar framför mig. Norrlandäventyret är slut och äntligen ska jag åka hem till Göteborg! Åh vad staden är saknad, känns som jag varit i exil för länge nu.

I ren längtan googlade jag lite på Göteborg bara för att se vad jag kan hitta på de sista veckorna där och hittade en massa reseguider om Sveriges bästa stad. Bland annat tipsade många om caféet/skivaffären Dirty Records och pingisklubben på Pustervik, har ju velat gå till båda ställena jättelänge, så jag får ju passa på nu.

Taggen för Way Out West är på topp också! Ska jobba hela dagarna tyvärr, men jag tror jag kan traska omkring lite på festivalområdet samtidigt ändå. Och framför allt: gå på klubbspelningarna! Har inte alls bestämt mig för vilka, men det ska nog lösa sig. Tyckte det var grymt att de bokade Graveyard i sista sekunden också, så de står högt upp på listan.

På tal om Göteborg förresten, hittade denna utmärkta tumblrn i sökandet. Det stämmer nästan lite för bra ibland! http://whenyouliveingothenburg.tumblr.com/

WHEN YOU PASS THROUGH NORDSTAN AFTER THE SHOPS HAVE CLOSED

 

WHEN THE GOLDEN BOY RELEASES A NEW ALBUM

image

image

 

HOW PEOPLE DANCE AT JAZZHUSET

Den första tiden i Norrland

Får snart liggsår. Nä, inte för att jag haft mycket sex, tyvärr, det hade jag inte klagat på här i min isolation i Norrland. Utan för att jag legat ner i min säng allt för länge. Och om det ligger någon sanning i uttrycket “Man får fyrkantiga ögon av att sitta framför en skärm” så har jag ju två perfekt formade kuber till ögon nu.

Tillvaron här är bra, om än väldigt händelselös. Det visade sig att det inte finns så överdrivet mycket för mig att göra, ska mest ringa lite samtal då och då, och fixa lite papper när det behövs.

Folket här är trevliga i alla fall. Det är mestadels min morbrors kompisar från Rumänien, alla i 25-35-årsåldern. Delar alltså ett hus med cirka 9 killar (och min mormor som är på besök då). Men det är rätt intressant att höra deras åsikter och syn på allt, om än lite provocerande. Uppväxten och livet i Rumänien är annorlunda än i Sverige, det visste jag. Men att många fortfarande har åsikter om att tjejer är mentalt svaga och behöver “skyddas”, hatar i allmänhet alla sådana idéer. Men det är hur som helst intressant att få lite olika perspektiv på allt.

Andra saker som jag gillar med tillvaron:

– De har VÄRLDENS mysigaste dialekt här uppe, vill krama vart enda människa som öppnar munnen, men jag låter bli av förklarliga själ
– Det är “nära” till massa städer jag aldrig besökt innan. Luleå, Piteå, Umeå och Finland
– Min morbror har bestämt sig för att jag ska få se allt som Norrland har att erbjuda, lovar att göra en post om mina utflykter
– Jag har tittat på Skins, som för övrigt är den bästa serien jag sett på länge
– Jag har massa tid att planera framtiden, och det behövs.
– Det växer massa blåbär överallt
– Min nya bästa vän, hunden Sammi

Och kanske framförallt: Jag kom in på två distanskurser i höst! Journalistik och Etik. Är galet pepp på båda två och känner att det är saker jag verkligen älskar!

IMG_3376IMG_3350 IMG_3373min nya vän Sammi / ett norrländskt vattenfall / min mormor som är sötast i världen

Imorgon flyttar jag till Norrland

136 mil, 16 timmar i bil och en evighet bort från hemma. Imorgon påbörjar jag min idé om att bli norrlänning och flyttar långt ifrån min fina storstad Göteborg. Planen är att jag ska jobba där på min morbrors företag i en och en halv månad. Staden heter Kalix och ligger längst upp i Norrbotten där Finland möter Sverige.

Jag kommer säkert inte förstå vad alla säger, jag kommer säkert ha svårt att sova på grund av midnattssolen och jag kommer definitivt bli uppäten av alla myggor. Men det är ju alltid trevligt med miljöombyte, så jag ska verkligen anstränga mig för att inte få hemlängtan. Det här kommer nog gå ganska bra ändå, det måste det.

Tänkte att jag kunde uppdatera lite kort vare dag, om hur livet som norrlänning är. Haha, för jag kommer definitivt att behöva lite tid att vänja mig!

20130712-010056.jpg

Till havs

Var ute och seglade för första gången i mitt liv. Och jag fullkomligt älskade det. Det är något alldeles speciellt med att hoppa ombord på en båt, ligga och guppa när man ska sova, se havet glittra och känna fartvinden när blåsten tar i seglet.

Jag som hade noll koll på alla seglingstermer (och ja, det finns en miljon, nästan ett helt seglingsspråk) fick ständigt fråga vilken färg det var på “repet” jag skulle dra i, och gruppens självklara kapten Lukas himlade nästan lite med ögonen när jag frågade samma fråga för sjuttioelfte gången. Men oj vad jag njöt. Var bland det härligaste jag varit med om i mitt liv. Det fina vädret och det väldigt trevliga sällskapet gjorde väl sitt också.

Nu är jag hemma, helt rödbränd med blåsor på händerna. Dessutom med en känsla av att hela värden gungar, känns hela tiden som man har vågor under fötterna. Men jag kunde inte vara lyckligare med tillvaron, för det här har varit sommarens finaste helg.

20130725-231908.jpg

20130725-232027.jpg

20130725-232044.jpg